bitar af denna slags dikt. Tyskarne hafva åtskilliga, och öfversättningarna af Försakelsen, af Sorgens Son m. fl., äro likaså många små offer af min redliga och lifliga högaktning för denna nations poetiska geni. Deras skaldekonst har, om så må sägas, en viss rikare saft, ett visst innerligt lif, som förmånligt utmärker den. Om jag föröfrigt borde våga ett omdöme derom, skulle jag tycka mig finna hos en del af deras nyare snillen, att de kanske något förmycket och för kärligen öfverlemna sig åt hvad de anse, för att vara naturens naiva målning eller känslospråk, och som stundom blott är hvardaglighetens, eller känslopjåkets; att de söka förmycket sina större effekter i det vidskepliga, rysliga, hemlighetsfulla; lemna i val af ämnen och behandlingssätt kanske förmycket företräde åt medelkulturens, ja väl stundom åt den lägre och gröfre kulturens tankesfer och sinnesnöjen; sträfva åter i sina filosofiska åsikter tvertom förmycket åt höjden eller djupet, hvarigenom de råka inpå gränsen af mysticism eller skolmästeri; affektera i allmänhet förmycket ett obundet fantasispel, i synnerhet en förmenad pittoresk stil, som ej är pittoresk utan utstofferad, för att icke genom allt detta, åtminstone efter mitt omdöme, gå ofta miste om det rätta slaget för vår tid, och kanhända det rätta klassiska värdet, by VjOC
Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/126
Den här sidan har korrekturlästs
— 120 —