antagas, och man skall redan deri finna de första grunderna till en allmän smak.
På samma sätt, som med det orimliga och afskyvärda, förhåller det sig i motsatt afseende med det rätta och skönheten. Alla menniskor öfverensstämma naturligen i ett allmänt behag till begge delarne, så snart de blott hinna att riktigt inse och urskilja dem. Vissa slag deraf, som bero af finare förhållanden, kunna till en tid misskännas; men i hundrade fall kännas de strax och älskas af menniskosinnet, hvilket bevisar likställigheten af dess allmänna daning. Medlens motsvarighet till ändamålet har t. ex. aldrig stött någons begrepp. På samma sätt har ingen dödlig nånsin funnit riktigheten af proportioner ful. Man har blott stundom uppoffrat den för de, efter ämne och sinnesart, större behagen af storhet och frihet. Också dessas behag erkännas af alla. Man har blott tvistat om deras rum och användning.
Men allt detta är ännu ej rätt mycket. Det gifves ifrån dessa menniskokänslans eller menniskotankens ursprungliga öfverensstämmelser, ett ganska stort afstånd till fullkomligheten i alla slag. Se der således ett stort fält att irra på, efter olika känslor och omdömen. Låtom oss till en början anmärka dessa olikheter, och derefter se till, om något blir öfrigt, som kan
