begge delarna, men begge i ett och tillhopa, så snart hon nemligen uppnått sin rätta bildning; ett mål, hvartill hon antingen hunnit eller skall komma, och hvarefter all effekt af geniets yrken måste beräknas, eller hålla tillgodo att förr eller senare vräkas och föraktas. Vore ej då bättre att genast söka det sunda, fast litet strängare omdömets bifall, som ändå slutligen skall medföra den enda sanna stämpeln af värde och varaktighet? Eller skulle det så förhålla sig, att effekternas kraft och liflighet på intet sätt låta förena sig med det visare omdömets fordringar? Mig synes tvertom, som hela snillets konst i alla tider bestått i denna förening, och som alla stora författares arbeten vore derpå lika så många talande bevis.
Medgifvom att dessa omdömets fordringar medföra band och tvång; att band och tvång, utan skicklighet och vana att bära dem, vanligen qväfva kraftens uttryck och liflighetens; och att oförmågan under dessa fjettrar skall blifva löjlig, eller åtminstone finna sig missaktad och vanprisad. Medgifvom att alla större effekter i vitterheten skola på sådant sätt nödvändigt blifva svårare och rarare, då man ej har lof att söka dem det minsta utom gränsen af förnuft och ädlare sinnesbildning, följakteligen icke ett steg inom
