jettens dotter midt öfver sig, som står med en fot på hvardera strandbrädden, och förorsakar åns stigande. Thor, heter det, tog opp en bergsklyfta och slängde, mot henne, sägande: I ursprunget skall Å stämmas; hvarefter tillägges, att han träffade der han syftade, och hjelpte sig sedan snart öfver vattenflödet. Jag föreställer mig ej, att det är med afseende på detta eller dylika ämnen för de bildande konsterna, som den götiska gudadikten begynt så ifrigt anbefallas åt våra artisters uppmärksamhet.
Att äfven vissa ädlare ämnen kunna derur framsökas, vill jag ej bestrida. För något tillfälle och till särskilt ändamål, må ett sådant val vara för konstnären både lämpligt och hedrande. Få lära dock de ämnen ur götiska dikten vara, som uppgå i förträfflighet mot alstren af den grekiska bildningsgåfvan. Om konstnärn äger smak och urskillning, skall han väl alltså i allmänhet svårligen välja till föremål för sin talang det gröfre och vildare, framför det vida fullkomligare, eller afsöndra sig från den europeiska konstodlingens allmänt erkända bildskola, för att bortslösa sin skicklighet på en mörk tids sällsamma undersagor, föga kände utom de nordiska fjällarna, och äfven inom dem nästan totalt förgätna
