Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/186

— 180 —

jemte den rörande sinneslyftning som deraf verkas, hos åskådaren: se der, om ej allt bedrar mig, tragediens rätta äkta väsende. Och hvilket nöje kunde väl teatern tillbjuda honom, högre och lifligare, än det han måste röna, då han i hvarje sublim känsla, i hvarje deltagande rörelse, som af en sådan föreställning hos honom uppväckes, tillika erfar och åtnjuter vittnesbördet om högheten af sin egen innersta sinnesnatur? I sanning, så länge man icke förstått att skänka åskådarn detta slag af upplyftande njutning, och att under hela handlingen bibehålla honom dervid, har man icke gifvit honom en tragedi. Men nu, — för att hos åskådaren både uppväcka och underhålla denna höga sinnesstämning, hvilken fordran blir väl genom sjelfva sakens natur verkligare, än den af stora och ädla föreställningar, ett fortfarande djupt och rörande allvar, ett språk fullt af lyftning och värdighet, korteligen, af en handling och ett handlingssätt syftande att upplyfta åskådaren öfver den låga hvardagligheten, icke att genom dess härmade föreställning stundeligen återföra honom dertill? Står åter detta fast, då och i sådant fall frågar jag: hvad förstånd om den tragiska konsten visas då väl af dem, som långt ifrån allt afseende på dessa fordringar, tvertom med flit sammanhopa i sorgespelet allt slags brokigt