motsatta hvardagliga eller komiska sida? Kunna de ej skillras hvardera för sig, afsöndrade från hvarannan? Eller skulle den höga sorgliga målningen verkligen förlora sin egenskap af sann målning, derföre att den ej vanställes genom uppspädning med alla hvardagliga småsaker, allt lättsinnigt glam emellan ringare personer, alla till och med komiska uppträden och tillfälligheter, som kunnat under förloppet af sjelfva den stora rörande händelsen tillika förefalla och inblanda sig deri?
Man påstår vidare, att dessa afvexlingar, detta hvarjehanda af stort och smått, högt och lågt, gladt och sorgligt, löjligt och allvarsamt, blifva i tragedien nödvändiga, äfven för sjelfva det högas skull, som utmärker sig bättre genom kontrasten, och liksom framstiger ansenligare ur kretsen af ringare föremål. Men man besinne sig ett ögonblick, och falskheten häraf skall strax visa sig. Det är sant, att ett palats och en torpstuga bredvid hvarandra kunna göra genom kontrasten, hvardera för sig, ett starkare intryck. Men en hufvudstad bestående af präktiga hotêler och förfallna trädkojor, öfverallt blandade om hvarandra, skulle derigenom säkert ej blifva herrligare. En ambassadör i sin statsfärd, förvärfvar ej åt sin person högre glans derigenom, att han omgifves af en smutsig och barfotad betjening.