i dem alldeles icke att räkna emot massan af det egna. Det finnes nemligen i alla sådana imitationer, jemte den yttre likheten med vissa berömda föregångare, äfven ett eget sjelfständigt lif af snille, som genomflyter, att så må sägas, hvarje åder deraf. De likna derföre sina original, som den sköna dottren liknar sin vackra mor; då medelmåttans liflösa härmning deremot liknar sitt mönster, på samma sätt som liket den fordom lefvande. Så att det förhåller sig med lån i vitterheten likasom i sammanlefnaden: den af sig sjelf rike gör dem utan att förringas deraf; endast armodet, som lånar för lifnäring, missaktas derföre.
Om jag, näst efter Greker och Romare, anser Fransoserna hafva lemnat de bästa efterdömen, vill jag dermed icke hafva påstått, att den fransyska vitterheten äger alla fullkomligheter och saknar ingen. Den kan hafva någon torr gren; kan till vissa delar sakna det djupare lif eller de friare former, som röja sig i en del af de italienska, engelska eller tyska produktionerna; men den har deremot äfven stora företräden, och deribland ett som man kunde kalla Geniets Förnuft; en förtjenst som i sanning hvarken är allmän eller likgilltig, Det förhåller sig nemligen i snillets verld, likasom allmänhet i den moraliska, att
