Bref om Poetisk Stil.
Tit. har skäl till missnöje emot mig. Jag har lemnat alltför länge obesvarade de tvenne bref hvarmed Tit. hedrat mig; ehuru bägge två, ej mindre i anseende till deras eget innehåll, än till de bilagda skaldestycken, utan tvifvel hade förtjent ett hastigare uttryck af min erkänsla.
Tit. hör visserligen icke till deras antal, som begära andras omdömen öfver sina arbeten, i uträkning på det beröm, som höfligheten ej kan undgå att gifva. Hvem som blifvit född med verklig talang älskar konsten mera än lofordet, och lyssnar till andras omdömen, icke för att smickras, utan för att veta effekten af sina försök och rätta sig derefter. Under denna synpunkt har jag betraktat Tit. bref och förtroende, och under samma besvarar jag den med nöje och uppriktighet. Mina begrepp angående skaldekonsten kunna vara inskränkta och felaktiga. Medelmåttan af mina egna försök tillåter mig ej att tvifla om denna möjlighet. Men hvilket värde mina råd och meningar må sakna eller äga, skulle jag tro mig illa svara emot en ung väns förtroende, om jag ej meddelade dem lika så sanna och oförställda, som han synes önska att veta dem.
