knä, antingen af bäfvan, eller af tillbedjande vördnad?
Korteligen. Hvem gör mensklighetens öden, annat än menniskorna? Men hvad styr deras gerningar? Hvad åtskiljer på alla tider och ställen deras förhållande? Hvad bereder, ifrån den första menniskan till den sista, dessa olika tanke- och handlingssätt, med deraf följande enskilta och allmänna händelser, som i en hoplänkad kedja evigt sammanbinda deras dygder och brott, deras klokhet och vanvett, svaghet och styrka? — Hvad annat, än kroppsdaning, lefnadsvanor, starkare eller svagare känslograd, blifvande eller försvinnande intryck, sjukdom eller helsa, ungdomskraft eller ålderdomstrånad o. s. v., med deraf beroende egenskaper, förståndsgrader, affekter, viljor, lynnen, — det vill säga, med ett ord uttryckt, materiens tillfälligheter? Och hvarifrån således allt det olyckliga af dessa tillfälligheter, de må härleda sig från den inre sinnesdaningen, eller det yttre naturloppet? — Ifrån hvad annat, än omöjligheten för den danande godheten, att utan ett beständigt störande af naturlagarna, det vill säga, utan beständiga afbrott och rubbningar i sammanhanget emellan orsaker och verkningar, hvarken hindra alla dessa tillfälligheter, eller
