Om Borgerlig Frihet.
Jag kastar mina ögon öfver verlden och nationerna, som ömsevis befolkat den: det är ett stort skådespel, och redan detta vore nog, att gifva värde deråt.
Men det är icke blott ett skådespel. Det talar icke blott till inbillningen och känslorna. Filosofien, samhällsläran upplysas deraf. Man börjar veta, att skatta erfarenheten framför spekulationen, som utom henne var ofta blott dunst och dröm. Men hvar finnes hon, denna folkslagens läromoder? Hvar måste hon sökas? Jo, ibland ruinerna af trettio störtade välden. Der bor hon, därifrån höjer hon sin fackla, till dem leder hon betraktaren tillbaka. Genom hvälfningarne af stigande och fallande nationer, för hon honom tidehvarf från tidehvarf, verldsdel från verldsdel; och förskaffar honom, genom jemförelser emellan det närvarande och det förflutna, en säkrare klokhet, än han skulle vinna genom de klyftigaste tankebyggnader.
Dessa lärda konstmödor, ännu en gång sagdt, hvart längre hafva de fört oss i detta, än i så många andra ämnen. Man har velat forska djupt efter grunderna till samhällsrätt och
