Frihetens ära och sällhet, när med frihet förstås folkmakten, hvari har den vanligen bestått? I något större betydenhet hos individen i allmänhet, jag medger det, och någon starkare liflighet i de allmänna rörelsekrafterna; men sällan eller aldrig i fullkomligt jemnade rättigheter, eller i verkligt större trygghet för enskilta. Man har kunnat säga, det är sant: ingen krönt despot förtrycker mig. Men tjugu, femtio, hundra okrönta hafva gjort det i stället.
När menighetens håg varit vänd på makt och inflytelse i statsärenden, så har det haft sina förmåner och sina olägenheter. Det kommer an på att inse och afväga dem. Förmånerna hafva varit, som nyss sades, ett upphöjdare begrepp om sitt värde, mera kraft, större lifaktighet, vissa stora talangers tillskapelse, vissa lysande företag m. m. Olägenheterna hafva varit afund, täflan, partier, förföljelser, folkköp och meningshandel, icke sällan upplösta seder, och sluteligen inbördes krig, som gjort på alltsammans stundom en ömklig ändalykt.
Jag nödgas bekänna, hvad jag trott mig märka. Det är, att under goda regenter, med tillräcklig makt, jorden och folkslagen räknat sina lyckligaste ögonblick; men det har varit ögonblick. Goda regenter, i all bemärkelse goda,
