embetsmanna-myndighet, som nästan i alla länder, mer eller mindre, underkastat sjelfva principalerne eller folket sina ombudsmäns viljor och välbehag, och gjort dessa till herrar öfver dem, hvars magt de egentligen blott bekläda. Men det är ej deraf man måste sluta till frihetens saknad: det är af hjelpens lättare eller svårare möjlighet. Ty man glömme det aldrig: förtryckets möjlighet hör till alla regeringar; men icke så försvarets. Det är denna som åtskiljer dem.
De närmaste följderna af all regeringsmakt kunna således lätteligen blifva desamma i de mest fria, som i de mest despotiska styrelseformer. Majoriteten af en senat förtrycker lika djupt, ofta djerfvare, än den största despot skulle våga, och vi hafva sett, till och med under de fullkomligaste folkregeringar, dessa exempel af förtryck från deras hand, som förstått att göra sig ett parti. Men de aflägsnare följderna blifva åter mycket olika under de mera republikanska regeringarne, emot under en våldsmakten. Hjelpen är i förra fallet möjlig utan vådlig omstörtning, och kan efterhand verkas, emedan principen af borgerlig frihet likväl i detta fall ännu subsisterar; men är deremot ingen i det sednare. Den utgör i fria samhällen kompassen hvarefter skeppet styres; det kan uthärda stora vindkast; men det
