återkommer till kosan. I en sådan regering, ehuru mycket den missbrukades, känner medborgaren sitt värde, ihågkommer sina rättigheter, och kan i följd deraf upphöja sin röst i allmänna ämnen, ofta med eftertryck, utan att derföre kunna, med mindre än uppenbart våld, såsom brottslig och upprorisk släpas till straff. I en alldeles enväldig har den enskilta medborgaren nästan ingen röst, intet borgerligt värde; han är mindre medlem af staten, än styrelsemaktens undersåte; den minsta klagan, till och med det minsta granskande omdöme, är ett brott, redan förut dömdt af lagen. Man akte till denna skillnad; ty häraf kan dragas en följd, som torde vara betydligt afgörande, för att upplysa naturen af borgerlig frihet; icke sådan som den i sin ideala fullkomlighet kan utmålas på papperet, utan sådan som den i dess dagliga utöfning verkligen skiljer sig ifrån sin motsats: borgerligt förtryck.
Jag upprepar då (och detta är hufvudsumman af dessa reflexioner), att i de mest republikanska, likasom i de mest despotiska regeringar, kan icke allenast den borgerliga friheten märkligen förtryckas, utan det sker äfven i smärre och större fall, i synnerhet under vissa tider, ofta och dagligen. Ja, jag vågar gå längre och påstå, att ju mera man i en regementsförfattning söker,
