nödvändig efterföljd. Det är nog: han känner sitt värde, sin rätt; han kan försvara den, han kan gifva luft åt sitt nit för det allmänna bästa, och kan göra sina goda skäl gällande, om ej genom någon dermed förenad utöfningsmakt, åtminstone genom den allmänna opinionen: en makt, kanhända på längd den starkaste af alla, under hvilken de styrandes ofelbart slutligen måste höja sig, och som ensam tjenar till varaktigt värn för medborgaren emot allt det tillfälliga förtryck, som han genom en missbrukad myndighet skulle kunna underkastas.
Jag säger icke, att den borgerliga friheten består endast i friheten att få yttra sig. Denna rättighet, betraktad såsom en blott munfrihet, synes i sig sjelf fåfänglig nog, och det är just på grund af att den kan så anses, som man oftare velat försäkra oss, att den är likgilltig, och kan på de fattigaste skäl utan stor oförrätt undertryckas. Den borgerliga friheten i sin egentlighet förutsätter då visserligen flera och reellare fördelar, än blott denna. Men jag säger, att friheten att yttra sig är icke allenast kännetecknet af den borgerliga frihetens verkliga existens, måttstocken af dess vidd eller inskränkning, utan äfven dess tryggaste beskydd. Ett folk, som njöte alla andra frihetens fördelar utom denna, hade dem ännu
