skulle kärleken för fäderneslandet och dess bestånd hafva lemnat rum åt förbittring och afund emellan medborgare, lägres emot högre, och högres sinsemellan: skulle menigheten, förledd af främmande efterdömen och inhemska anstiftelser, redan svärma till utbrott: månne det vore i en sådan tidpunkt som yttrande-rätten, i sin mest obegränsade frihet skulle böra införas? Och denna prisvärda skänk, månne den förblefve alltid lika prisvärd, äfven då den under sådana omständigheter nyttjades att ingifva olydnad och misstroende för styrelsen; att uppreta medborgare emot hvarandra; att bereda uppstudsighet och indisciplin hos till och med den beväpnade styrkan; att utpeka för menigheten hatets och hämdens offer; ja, att påkalla offentliga mord-scener, eller att såsom medborgerliga storverk prisa dem? Jag lemnar detta till hvarje förnuftig mans eftersinnande.
Sådan är då menniskolotten, att äfven den billigaste, den vigtigaste bland rättigheter, kunde möjligtvis blifva förderflig, om ett folk i otid tillrycker sig den, eller sättes i åtnjutande deraf, innan någon motvigt af missbruken ännu hunnit blifva beredd. Men en sådan motvigt, för att blifva pålitlig, hvarest måste den sökas? Utan tvifvel i goda lagar, men framför allt i den allmänna samhällsandan, utom hvilken de förra äro
