att de som gerna le, haft mera roligt deraf, än man kan möjligen hafva i andra länder, der författarens beständiga misstag måste naturligtvis falla mindre starkt i ögonen. De som deremot äro af ett allvarsammare lynne, förtryta otillbörligheten af en mängd ställen; och dessa fälla om författaren samma omdöme ni sjelf min herre skulle fälla om någon, som efter att hafva blifvit undfägnad i ert hus med välvilja och höflighet, skickade er, vid bortgåendet, stenar igenom fönstren till tacksamhet.
Herr Joseph Acerbi, Resebeskrifvaren, har tillegnat sin fader, Herr James Acerbi, Landtmannen, detta sitt lärda verk, författadt, man vet ej hvarföre, icke på det italienska, utan på det engelska språket. Ingenting är i sig sjelf vackrare, ädlare, än de sonliga känslor han här yttrar; men då böra de ock vara sanna och uppriktiga. Huru kunna de vara det, då författaren väl vet med sig, att han, for att göra sin gamla far ett nöje, tillegnar honom en bok, som till största delen ej innehåller annat, än falska uppgifter, förflugna omdömen, eller kränkningar af personers namn och ära, som han aldrig sett, och om hvilka han ej heller tyckes äga det ringaste begrepp. Skulle dessa anmärkningar pågonsin komma för Herr Acerbis ögon, fråge han sitt eget samvete, om hans
