en af dess prydnader. Torget, hvarpå det är bygdt, är genom vatten och en massiv stenbro deröfver ganska synbarligen åtskildt ifrån Riddarholmen. Resebeskrifvaren bodde flere månader knappt ett stenkast derifrån. — Godt, Signor, min son har troligtvis förskrifvit sig. Vidare.
Här var det (på Blasieholmen), som Hattarne i Konung Albrechts tid 1389 begingo den grymheten, att lefvande uppbränna 200 Svenskar. Deras bekanta motparti, Mössorna, blifva så kallade, emedan de, till skillnad från sina vederparter Hattarne, bära mössor på hufvudet. — Håll, håll Signor, hvart tar berättaren nu vägen? Hvad han här förtäljer, har han visserligen hvarken läst i någon bok, eller hört sägas af någon menniska. De partier som hos oss fått namn af Hattar och Mössor, äro ej äldre än sedan 1738, eller för att gå långt tillbaka sedan 1725, då frågan uppstod om Sveriges biträde till Hannoverska eller Wienska alliansen. Hättebröderna i Konung Albrechts tid, nära 400 år förut, vore någonting helt annat, och utgjorde blott en ströfvande svärm. Våra verkliga Hattar och Mössor hafva under den berömda frihetstiden tvifvelsutan gjort hvarandra allehanda små otjenster, såsom t. ex. att slå hufvudet af hvarandra, med mera dylikt; men ingendera partiet har, åtminstone hitintills, bränt det andra
