förklarad fiende af Kantianismen, och all slags ism i filosofien, så snart den är yngre än ett sekulum. Hvar och en känner här denna lärda prelats tänkesätt, som fullt och fast öfvertygad om det gamla förnuftets pålitlighet, ännu aldrig vikit ett steg tillbaka ifrån Ratio Sufficiens. Så godt jag kunde hjelpte jag mig ur förlägenheten, och tog efter en kort stund mitt afträde.
Sådan var den första tjenst som Herr Acerbis bok gjorde mig. Misstaget var ej angenämt. Full af förtret deröfver, begaf jag mig vid middagsstunden på ett spisqvarter, der några studerande ynglingar infunnit sig till måltid. Att förskingra mitt elaka lynne, begynte jag ett samtal med dessa unga herrar om några bland Sveriges fordna stora män och konungar, t. ex. en Binger, Weldeman, Ladislaus och andra, om hvilka jag på lika sätt hade nyligen läst hos Herr Acerbi. Knappt syntes man förstå om hvilka jag talade. Huru länge regerade Kung Erik Puke? frågade jag ibland annat. De unga herrarna skrattade. För att vända talet på annat ämne, frågade jag när freden i Venslas afslutades? Man såg på hvarandra och bet sig i läpparna.
Vid ankomsten till Stockholm, hade jag tagit qvarter hos en vaktmästare vid Kungl. Operan, och var deröfver ganska tillfreds, efter
