Må hon säga, om det beskydd, hvarmed Gustaf III omfattade och upplifvade vettenskaperna, konsterna och alla snillets yrken, endast må böra anses för en löjlig efterapning af Ludvig XIV:s beskyddande storhet; eller vida rimligare såsom ett förnuftigt beräknadt medel, att hålla sinneskrafterna vid lif i ett land, der de vanligen aftyna och nedsjunka till slapphet, så snart de ej mera genom partisplit och politiska stormar uppäggas och underhållas.
Må hon säga, om en sexton års oafbruten fred bevisar krigisk ärelystnad och lättsinnig täflan med Carl XII:s segerdater? om myntets realisation, fästningsverkens förbättring, skapelsen af en ny flotta, och förnyandet af den äldre; storskiftet i Finland, inrättningen af frihamnar, spanmålshandelns frigifning, åkerbrukets, handelns, näringarnes tillväxt, och en betydligen förökad folkstock, vittna om en under dessa sexton år vårdslösad styrelse.
Må hon säga, om tanke- och tryckfriheten funno i Gustaf III en förtryckande despot; om en monark med hans makt, satte någonsin en likgilltigare storhet emot myggbetten af allt slags skribleri; eller då han ändteligen trodde sig böra inskränka missbruken, om någonsin förnuftet och det sanna snillet kände sig tvungna och
