Den här sidan har korrekturlästs
— 345 —
blifva ett nästan dagligt vittne till den sista stormiga delen af hans lefnad. Jag har sett honom midt i stormarna, stor och liksinnig; upphöjd öfver händelserna och hvälfvande dem med en lugn, men säker styrka; alltid öfverlägsen, men alltid ädelmodig; kraftig och mild, fruktansvärd och faderlig; ändteligen, på sjelfva dödsbädden, sublim och förlåtande. Ofta, och icke utan innersta rörelse, hopsamlar jag i min föreställning de särskilta storhetsdragen af denna ovanliga man, och anställer deröfver mina betraktelser, likasom man under vandringen omkring en ryktbar fornlemning, återkallar i sin inbillning skönheten af dess sammansättning, och slutar af de kringliggande massorna till den fordna storheten deraf.
