för sina käraste önskningar, och af framgången dertill. Denna framgångar för sinnet detsamma, som helsan för kroppen. Man kan slita mycket ondt, och behålla den; man kan deremot äga tusende utvertes förmåner, föra den beqvämligaste lefnad, och dock borttäras. Det är ej skammen, som fräter den girige, det är penningskadan; ej penningskadan, som dödar den ärelystne, det är vanhedern. Penningen för den ena, anseendet för den andra, se der deras stora ändamål. Den som vinner sitt, eller håller på att vinna det, är säll. Och den som vunnit det? Derom blir en annan fråga.
Se flyga en skock af tranor. En är främst och styr kosan. Så alltid något af begären i menniskosinnet. En krigshärs ära dömmes ej efter dess strödda partiers lycka eller missöden; efter framgången af chefens planer dömmes den. Så måste också en menniskas sällhet dömmas efter den passionens framgång, som beherrskar de öfriga. Denna passion, är den låg, usel, farlig, öfverdrifven, utan medel, fäst vid obeständiga föremål, såsom skönhetens företräden eller lyckans; döm sällheten derefter.
Några hafva flera ändamål, flera passioner. Dessa blifva aldrig fullkomligt sälla, ty de åstunda för många saker. Deras sällhet är ett af dessa
