Tal emot Äktenskapsskillnader.
Hållit inför folket i Athén[1].
Jag känner hela faran, Athenienser, att synas inför eder såsom talare. Jag vet hvilka mästare J ägen i denna konst. Men desse store män, hvarföre tvingar mig deras tystnad, att i dag bryta min? Min ålder har framskyndat redan långt öfver det trettionde året, utan att jag någonsin tillförene deltagit i edra öfverläggningar.
Vore frågan om ett förbund med Philippus; eller att i kamp för krigsäran uppoffra mot Spartiaterna 10,000 ädla ynglingar, skulle jag lemna åt Criton, eller Lycosthenes, eller Cimon Isocratis lärjunge, att inför eder afgöra eder stats fördelar. Det närvarande ämnet är af en annan natur. Det angår de innersta banden af eder stat, som J stån färdige att upplösa: det angår hvar medborgares husliga sällhet, som J landförvisen ur edert samhälle. Det är dens rätt att här tala, som under hela sin lefnad icke ägt ett annat begär, eller sökt en annan lycka.
- ↑ Det lär knappt behöfva anmärkas, att ofvanstående rubrik icke innehåller någon historisk verklighet, och att detta lilla stycke i grunden icke är annat, än ett slags försök att imitera den grekiska talekonsten.
