J från åtnjutandet å ömse sidor utesluten ägandet, som ensamt fäster hjertat, och borttagen, äfven från den frivilligaste förening, säkerheten, så nödvändig till all sällhet?
Skönjen J då ej, medborgare, att J ej blott, som J menen, till formen förändren, utan i dess natur tillintetgören denna samhällets första inrättning? Sen J ej, att det af denna fega upplösning djupare skall förstöras, än af despoters förtryck och krigens härjningar? Och ett sådant förslag emottagen J med begärlighet? Några lättsinniga hufvuden underkufva eder. De våga till er undergång, hvad ingen tyrann dristat, hvad inga härar kunnat, och finna icke näpst, icke afsky, utan bifall!
Hvilken är den ibland eder, Athenienser, som, utan rörelser af en ljuf känsla, återkallar i sitt minne det tak, hvarunder hans barndom skyddats? den jord, hvars färgor gladde hans första blickar? den mor, vid hvars bröst han smakade lifvets första sällhet? den far, vid hvars hand han, ännu stapplande, emottog de första intrycken af er vackra stad? de syskon ändteligen, de jemnårige, bland hvilka han framlekt åren af sin oskuld? Är det ej vid dessa namn, dessa personer, dessa ämnen, som fäderneslandets uppvaknande kärlek i sitt första ursprung fäster sig?
