viss dubbelhet eller tvåsidighet af sjelfva det föremålet hvarom man tvistar: detta är hvad jag haft för ändamål att här utreda, och hvad jag tror att man lär medgifva mig. Man måste alltid förutsätta, att man tilläfventyrs ej sett sitt ämne nog fullkomligt; att något möjligt förhållande, det vill säga någon sida deraf, kunnat undfly uppmärksamheten; att med ett ord, den motsägande, må hända, ser saken bättre och fullständigare. Man måste således, för några stunder, likasom gå ut ur sin egen föreställning; gå in i motsägarens; söka att göra den till sin; och derefter, antingen rätta den förra, eller fullkomligt öfvergifva den; eller om den har tydligen företrädet, förblifva dervid. Få menniskor gifva sig så mycken möda. Men all odling af förstånd och smak sker ej på annat sätt, än genom dessa jemförelser och successiva ombyten af föreställningar. Också har den fordrat hela tidehvarf.
Men för att på detta sätt dömma emellan olika föreställningar, dertill fordras tydligen någon regel, något ideal af det rättaste, med ett ord, någon princip hvarefter företrädet afgöres. Det är ej nog, att hafva öfverflyttat domsrätten ifrån blotta känslan till förnuftet. Sjelfva förnuftet
dömmer ej utan grundsatser, och för den stora
