original eller öfversättning, hvarken titt eller andras, hvarken på vers eller prosa, hvarken på tyska eller något annat språk. När tu thet gjort hafver, gif thet tinom barnom till ett evigt arfskap: thet skall them af ingom fråntagit varda, och the skola theraf ej varda rikare.” Just som han sade dessa sista orden, vaknade jag.
Läsaren föreställe sig min förundran. Drömmen var tydligen profetisk: men huru skulle jag göra ett vittert arbete, som hvarken var mitt eller andras, hvarken sjelftänkt eller öfversatt, hvarken på vers eller prosa, hvarken på tyska eller något annat språk? I sanning syntes mig villkoren för Disas odödlighet icke svårare att uppfylla. Se här likväl huru jag försökte att uppfylla dem.
Efter all min gissning, var frågan härom ingenting ringare, än om det stora snilleslaget, som man plägar kalla kom-pi-la-tion. Jag tog ner alla mina böcker af bokhyllorna, och satte mig att genombläddra dem. Allt hvad fras, allt hvad sentens var, som kunde möjligen passa att ingå i ett arbete, ifrån åtta raders längd till två ords, utskref jag på originalspråket med auktorernas namn under. Ingenting var så enkelt, så sjelftydligt, så hvardagligt, hvarom jag, genom autoritet funnen i något främmande tungomål, ej försäkrade
