Den här sidan har korrekturlästs
— 398 —
ära hade förfört mig. Filosofien var ej tillräcklig deremot; men slutligen hade nu äfven åren kommit henne till hjelp. Det kommer en ålder, märkte jag, som kan och bör bättre nyttjas, än till ständiga försök i rim och prosa: en tid af sannare klokhet, då icke allenast sjelfva berömmet i dessa ämnen blir likgilltigt, men till och med motsatsen deraf en ringa olycka; och då en bra man (om han i andra afseenden är det verkligen) finner sig i stånd att le åt sina egna löjligheter, med lika så godt hjerta som åt andras. Se der nyckeln till denna min sista skrift, hvari jag, under väntan att förenas med mina öfriga, roat mig att teckna mitt vittra lefnadslopp, till en möjligtvis nyttig jemförelse för efterlefvande.
