Dalin.
Svenska vitterheten äger före Dalins tid nästan ingenting märkvärdigt. Jag uppehåller mig ej vid en Stjernhjelm, Spegel, Kolmodin, Runius, Lucidor, Frese, Fru Brenner m. fl., vare sig hans föregångare eller första samtidiga, alla mindre märkvärdiga än han. Man finner om dessa tillräcklig underrättelse i 4 dissertationer, utgifna i Upsala under titel af Historiola Poëtarum Svecanorum. Alla länders forn-vitterhet öfverflödar af dylika nästan förgätna namn, berömda på deras tid, men fördunklade genom en mera förädlad smak och verkligare förtjenster. Blott den lärda tom-skrifvaren behåller dem, för att gifva åt sina skrifter en tillbörlig vidd.
Se här likväl några korta underrättelser, sådana som de, utan att följa tidordningen, falla mig i minnet.
Stjernhjelm gjorde ett slags moralisk satir i hexameter, som han kallade Herkules, full af ett nu för tiden föråldradt språk, och efter de honom väl bekanta latinska mönster. Många finna den ännu förträfflig, eller tro åtminstone på gammal sägen att han måste vara det. Den har i sanning några raders likhet af romersk stil, men den har ännu flera sidor, hvilka den romerska
