smaken lika så litet skulle erkänna, som vår närvarande. En af personerne i poemet heter Rus, och mer än en sida upptages endast af namnen på vin- och ölsorter. Detta poem är för öfrigt svårt att finna, och visserligen mindre kändt, än omtaladt och berömdt.
Kolmodin skref en Qvinno-spegel, d. v. s. en berättelse på Alexandrinska rim om de vördiga qvinnor, hvilka den Heliga Skrift; omtalar. Det är af detta poem exemplen som böra berömmas, icke verserne.
Runius var qvick och utsväfvande. Man har af honom hans samlade skrifter, mest bröllops- och griftverser, utom ett antal andeliga visor, hvilka alla förråda mindre skalden än rimsnidaren. En af de förstnämda har till titel: En sannfärdig Bröllopsskrift, angående: att gå ogift är förgift, hvaraf ni ungefärligen kan dömma till det öfriga. Hans skämt af det hvardagliga slaget, hvars enda förtjenst, när det har någon, är ett visst tokroligt sjelfsvåld, förenadt med en ganska stor lätthet att rimma, gaf honom likväl i hans dagar många beundrare, hvaraf man väl ännu finner här och der någon öfrig.
Biskop Spegels långa poem: Guds verk och hvila, med ett företal, eller rättare sagdt
