utgöra en väsendtlig del af nationens vitterhet. Detta stundom lättsinniga, stundom ädla och moraliska yrke, som med rikedom på dertill nödvändiga talanger är ett af en nations lifligaste, och med brist derpå ett af hennes sömnigaste nöjen, — detta yrke var i Dalins ungdom nästan lika så misskändt och oförsökt, som för mer än hundrade år tillbaka. Det är sant, att vi redan ifrån Drottning Christinas tid äga pjeser skrifna för skådeplatsen. Messenius hade deraf sammansatt ett temligt antal, tagne ur våra äldsta häfder, under namn af lustiga tragedier, ynkliga komedier, begge slagen värdiga deras namn. Hans föresats var, som han sjelf berättar, att på detta sätt, tidehvarf från tidehvarf, slutligen förvandla hela vår Historia i skådespel, efter kronologisk ordning rimmade. Lyckligtvis blef arbetet honom för vidlyftigt. Man må ej söka hvarken plan eller intresse, eller språkets behag i dessa olyckliga rim-alster. Det enda som kunde gifva dem för betraktarens ögon någon märkvärdighet, vore deras nära samtidighet med Corneilles och sjelfva Racines odödliga mästerstycken. Drottning Disa och Cinna, skrifna nästan på samma tid, framställa en märkvärdig kontrast af sinnesodling, som för den tiden tillika målar nationerna. Författaren hade ämnat dessa skådespel, att som en på
Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/446
Den här sidan har korrekturlästs
— 440 —
