poetiskt eller filosofiskt ämne. Hans såkallade Aprilverk och några få fabler undantagna, utgör hela massan af hans strödda poesier intet annat, än en ofatt sexdelad kropp af familje-smicker, hof-uppvaktningar och sällskaps-joller. Dermed begynte han som student, dermed slöt han som Hof-Kansler. Hans medel till lyckan hade varit beröm och löje: i intetdera afseendet kunde man slutligen umbära honom. Hvart han kom, på hofvet eller i enskilta sällskaper, lade man framför honom papper och pennor: derifrån detta tusental inpromtuer, medelmåttiga visor och andra rimfoster, som han med ovårdsam hand dagligen strödde omkring sig. Det är sant, att allt emottogs i den tidens högre samqväm med bifall och förtjusning: antingen att man verkligen begynte känna det ädlare sällskapsbehaget af tankens och snillets nöjen, eller att de förnäma trodde derigenom härma deras stora Drottnings efterdöme.
Med all likhet af sann aktning, tycktes den äran att lefva med de stora, likväl hemligen förutsätta å Dalins sida villkoret att förtjena den genom stundeliga qvickhetsprof. För sin ära i eftervärlden hade han visserligen gjort bättre, att icke underkasta sig ett sådant villkor, än att oupphörligen låta aftvinga sin sångmö dessa otaliga hvardagsoffer, hvilka på en gång utmattade och
