Något om det så kallade nya Stafsättet.
Ortografien har begynt att bli, sedan någon tid, ett allmänt talämne, och dagbladen att uppfyllas med skrifter derom. Ett af ryktet kungjordt arbete, bestämdt att efter möjlighet upplösa tvistfrågorna, rätta misstagen och stadga det ovissa i svenska stafningen, kan ej vara utan intresse för nationen, och ju närmare dess väntan synes vara att uppfyllas, ju mer bör man föreställa sig att deltagandet växer, och att uppmärksamheten blir allmännare. Som få lära gifvas, hvilka ej, vare sig genom vana eller eftersinnande, fattat någon enskilt mening i detta ämne, är äfven ingenting naturligare, än att en hvar nyttjar tillfället af närvarande tidpunkt, för att i skrift eller samtal yttra den. Hvem som har ett förslag, en tanke som han tror grundad, skyndar sig att framkomma dermed. Hvem som fruktar att finna måhända sitt bruk, sin öfvertygelse motsagda och ogillade, skyndar sig på lika sätt att i förhand lägga försvaret deraf inför publikens ögon. Det allmänna ryktet om en ny stafningslära medför olyckligtvis äfven misstanken om nyheter och förändringar. Man tror att en ny stafningslära måste nödvändigt vara detsamma, som ett nytt stafningssätt. Hvad hvar och en finner i de
