undanröjt de missförstånd och de falska begrepp, hvilka, i detta fall som i andra, troligen hindrat den allmänna överensstämmelsen, och att hafva kunnat omsider bestämma, åtminstone de första grundsatserna med deras närmaste följder. Men om detta skett med klarhet och grundlighet: om reglor blifvit dragna ur språkets natur, som gifva ordning deråt, utan att, hvad fåfängt skulle försökas, omskapa det: om, med den kännedom af språkets behof, som ej kan ägas utan af dem, hvilka i flera slag af skrifart gjort sjelfva ett långt bruk deraf, föreskrifter blifvit stadgade, som hvarken motsäga dess närvarande odling, eller stänga dess vidare utbildning; som, med ett ord, blott göra möjlig den allmänna enlighet i skrifningen, hvarförutan ett språk alltid är närmare råheten än odlingen: då synes mig som de män, hvilka denna pligt ålegat, icke illa uppfyllt det kanske svåraste af alla vittra kall, och förvärfvat sig någon rätt, om ej till nationens välvilja, åtminstone till öfverseende med den menskliga ofullkomlighet, hvilken i deras verk likasom i alla andras torde kunna möjligen upptäckas.
Sådana äro, i detta ämne, en enskilt mans tankar, hvilka han understår sig frambära till våra qvicka hufvudens besinnande, i fall de skulle
