som sig bör; jag trotsar någon bra karl att bevisa mig annat.
A. Min herre; en man som sig bör, en homme comme il faut, i den bemärkelse som detta ord tages, måste vara . . . .
B. Hvad måste han vara?
A. Af slägt.
B. Det förstår sig. Också har jag hvarken fallit ner af skyn, eller vuxit på träd. Jag är af folk, sådan som ni här ser mig. Min far var Skomakare-Ålderman i Mark-Brandenburg, och min mor Perukmakaredotter från Eisenach.
A. Nej, min herre. Jag menar af stor slägt.
B. Stor eller liten, hvad gör det till saken? Huru många mostrar, systrar, svågrar och syskonbarn måste man då ha för att vara, efter er tanke, en karl som sig bör? Men kanhända menar ni många egna barn? Ja, det är sant. Det bevisar något.
A. Nej, min herre, sådan är icke heller min mening. Jag ville säga, att en man som sig bör måste hafva ett namn.
B. För tusan! Herre, gör ni narr af mig? Heter jag då ingenting, menar ni?
A. Åh! jo visst. Men ni har icke ett stort namn.
