offentligen utpredikades, lefde hedrad bland konstens vänner midt i hufvudstaden, och var som det påstås sjelf ett åhörande vittne till er löjliga okunnighet?
Men icke nog ännu. Efter att i trots af sjelfva Kongl. Akademiens bifall och belöning hafva utfarit, intill sinnesyrsel, emot den oförgätlige Åkerström och hans tafla, rodnar ni ej, säg oss det, ända upp till öronen, då ni nu efteråt öfvertygas, att ni ej ens vetat ämnet som denna tafla föreställer, utan tagit, till allas åtlöje, Adonis för Anchises?
Det lönte väl mödan att klänga sig opp på ett stort bord i Börssalen och göra sig derigenom en aln högre, för att med deklamatorisk emfas uppläsa inför publiken alla dessa skrattvärda misstag eller förståndslösa utsväfningar. Sant är, att ni blifvit strängt straffad, och att ni råkat i händerna på en för er farlig man, en man af förstånd och insigter, som med all sin foglighet dock icke handhaft er lösligen. På något försök till vederläggning lärer väl föga vara att tänka, sedan edra många och grofva misshugg i omdömen och uppgifter blifvit med så klara bevis lagda för publikens ögon. Men skulle derföre allt vara förloradt? Jag tror det icke, om jag annars rätt känner ert hjeltesinne.
