Anna. Och du passar för intet ställe utom helvetet.
Gloster. Jo, för ändå ett ställe till, om ni vill höra mig nämna det.
Anna. Någon fängelsekula?
Gloster. Er sängkammare.
Anna. Vike all hvila från det rum der du ligger!
Gloster. Så lär ock ske, intill dess jag ligger hos er.
Anna. Det hoppas jag.
Gloster. Och jag vet det redan. Men täcka Lady Anna, för att sluta denna skarpa snillefäktning oss emellan, och gå öfver till en litet lindrigare metod, säg mig: orsaken till dessa dödliga olyckor inom huset Plantagenet, orsaken till Henriks och Edvards död, är ej den lika så klandervärd som utföraren deraf?
Anna. Du var orsaken till denna förbannade påföljd.
Gloster. Er fägring var orsaken till denna påföljd: er fägring som förföljde mig i sjelfva min sömn, och hade jagat mig att företaga hela verldens mord, för att fä lefva en enda timme i ert ljufva sköte.
