Nej, gör nu slut. Det var jag som dödade unga Edvard.
Men det var ditt himmelska ansigte som dref mig dertill.
Tag upp svärdet, eller tag upp mig till nåd igen.
Anna, Stig opp, skrymtare; fastän jag önskar din död, vill jag dock ej vara den som afrättar dig.
Gloster. Då befall mig döda mig sjelf, och jag vill göra det.
Anna. Det har jag redan gjort.
Gloster. Det var i din förbittring. Säg om det ännu en gång, och förr än ordet är utsagdt, skall den handen, som af kärlek till dig dödade din kärlek, döda af kärlek till dig en långt trognare kärlek. Till begge deras död skall du bli orsaken.
Anna. Jag ville att jag kände ditt hjerta.
Gloster. Jag bär uttrycket deraf på min tunga.
Anna. Jag fruktar att begge äro falska.
Gloster. Då var aldrig någon man uppriktig.
