gläder mig dertill med, att se er hafva blifvit så botfärdig. Tressel och Berkley, följen mig.
Gloster. Skänk mig ett farväl.
Anna. Det är mer än ni förtjenar. Men sedan ni lärt mig att smickra er, så inbilla er att jag redan sagt er detta farväl.
Gloster. Tagen upp liket, Gentlemen.
2 Gentlem. Till Chertsey, ädle Lord?
Gloster. Nej, till Hvita Munkarna. Vänten mig der till dess jag kommer.
Gaf nånsin qvinna bort sin hand i det lynnet? Lät nånsin qvinna i det lynnet vinna sig? Jag vill ha henne, men vill ej behålla henne länge. Huru! Jag som mördade hennes man och svärfar, för mig lyckas likväl att vinna henne midt under hennes hjertas yttersta hat, med förbannelser i munnen, tårar i ögat, och inför sjelfva det blödande vittnet af hennes förbittring! Hon med Gud, sitt eget samvete och begges dom emot mig; och jag deremot å min sida, utan en enda vän som förordar för mig, sjelfva rena Satan och några skrymtande blickar endast undantagna. Och likväl ändå få henne! — Hela verlden hade jag hållit mot ingenting! Ha!
