smickrande lott, för hans bekanta Ode öfver Gustaf Adolfs anträde till Regeringen; och det var ånyo Kellgren förbehållet, att, såsom Akademiens första Direktör, öfverlemna honom belöningen. De få ord, hvarmed detta skedde, tillryckte sig på ett förunderligt sätt alla närvarandes bifall, och bibehöllos länge i den allmänna hågkomsten. Sjöberg hade trenne gånger tillförene emottagit af Kellgrens hand samma slags hedersbevisning. Det är nu fjerde gången, m. h., sade den odödlige skalden, som en tidigare lycka räddat mig från faran att vara er medtäflare, för att tillställa er en belöning. Han hade knappt uttalat, förän en allmän handklappning återskallade i den akademiska högtidssalen, ifrån hoftribunen till de yttersta bänkarna: ett uttryck af bifall och lifligt deltagande, som på detta rum sedan aldrig mera låtit höra sig.
Sjöberg hade gjort sig för ofta och för mycket utmärkt, för att icke fästa på sig sjelfva Akademiens närmare uppmärksamhet. Ännu var hon icke fulltalig i sin första uppsättning. Den adertonde fåtöljen saknade innehafvare, och man tänkte på Sjöberg dertill. Det bör nämnas, för märkvärdigheten skull, att Konungen sjelf var den enda som förklarade sig häremot. Sjöberg vore ännu en ung man, som nyss inträdt i verlden, och
