hans namn för nytt för att äga fullt akademiskt anseende. Hans Maj:t ville, att han åtminstone ännu en gång eller annan skulle täfla om något af de akademiska prisen. Valet hölls, och hvad som borde synas otroligt, men dock skedde, det utföll till Sjöbergs fördel. Författaren till Handeln, till Skaldekonsten, till Sången öfver Christina Gyllenstjerna, sådant var innehållet af nästan alla valsedlarna; och Konungen, såsom Monark och Beskyddare, bekräftade, utan onåd eller förebråelse, hvad han, såsom deltagare i Akademiens öfverläggningar hade för sin del ogillat. Konungen hade likväl med ett slags halft allvar förutsagt, att han, i händelse af Sjöbergs val, icke ärnade tillägga honom någon af Akademiens pensioner. Man uppläste för Hans Maj:t poemet Handeln, och äfven pensionen beviljades utan svårighet.
Den sista, ännu hittills lediga, Akademiska stolen intogs nu af Sjöberg, efter vanligt bruk, med ett inträdes-tal; men hvars egentliga ämne icke skulle vara lätt att bestämdt uttrycka. Han sjelf sade sig ärna tala om dem, som infört Snillet i verlden; och skillrade verkligen några af verldens stora snillen. Ingen af Sjöbergs skrifter är kanhända så helt och hållit han sjelf, som detta
