med samma omsorg som hittills, undvika alla förvirrande klyftigheter.
Förnufts-odlingen.
Huru långt denna nödvändigt ingår i smakens fullkomlighet, det är något hvarom man nu mindre än förut synes vilja komma öfverens. Förnuftet, kunde man säga, har under de sista seklerna gjort i alla ämnen stora framsteg, men de största mönstren i vitterheten äro två till tre tusen år gamla, och hafva ej behöft dessa framsteg för att vara och förblifva de största mönstren. Synes man alltså ej böra sluta deraf, att förnuftet och dess högre kultur hafva föga eller intet att göra med geniets skapelser.
Anmärkom härvid till en början, att utan ett i flere afseenden ganska odladt förnuft, hade väl dessa mönster svårligen blifvit det. Denna odling visar sig redan hos dem, både i stilens skönhet och i hela konsten af sammansättningen. Hvad den egentliga upplysningen angår, så dömma vi dem, i det afseendet, efter graden deraf på deras tider, icke efter den till hvilken vi hunnit. Men hvad i våra dagar skrifves, det dömmes och måste dömmas efter vår egen tids allmänna ljus. Det är under denna grad, som smaken på ingen tid
