Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
OM SMAKEN OCH DESS ALLMÄNNA
LAGAR.
FÖRSTA STYCKET.
Allmän Smak, och om den gifves. Öfversigt
af Smakens skiljaktigheter.
Smaken är Geniets fullkomlighet, men den är ej geniet sjelf. Man kan skrifva, nästan förträffligt, utan att äga den; man kan iakttaga alla dess reglor, och göra en uselhet. Konsten att ej fela gör ej nog, att intaga, att förtjusa. Men just denna konst, att ej fela, är smaken. Det är blott i förening med snillet, som den blir nyttig för författare. Hos läsare tjenar den att välja nöjen, och att njuta de fullkomligaste.
Som ordens bemärkelser icke alltid äro afgjordt fixerade, tänker man sig under ordet smak, ej sällan gåfvan af en viss lyckligare natur, hvarigenom en författare ledes, att i sak eller uttryck hitta det skönaste. Men detta är egentligen talang, ingifvelse, hvartill ingen kan genom regel
Leopolds Skrifter, V Del.1
