Också ser man att öfverallt hvarest kulturen gjort ännu ringa framsteg, försöken i denna konst varit af ett gröfre, sinnligare slag, mer eller mindre beslägtadt med det första af de begge ofvannämda, under det att det varit deremot vid det mest lysande hof i Europa, som teaterkonsten antagit den form och stämpel hvaraf det andra slaget utmärker sig. Ett slag som af de fleste och bästa kännare hållits för konstens höjd och fullkomlighet, intill dess man i sednare tider begynt att yttra och förfäkta den alldeles motsatta meningen.
Lemnom oafgjordt med hvad rättvisa detta skett; anmärkom blott såsom oförnekligt, att i den mån man aflägsnat sig från råheten, man alltid i och med detsamma gjort ett steg närmare det sistnämda slaget, förmedelst omdömets och sedekänslans flere och flere fordringar, ja, att äfven de som ifrigast deklamera deremot, och satt den högsta förtjenst i bibehållandet af de valda Shakespeariska formerna, hvari de tro sig finna naturens sannaste uttryck, likväl tvungits att oförmärkt afputsa grofheten och jemka oordentligheten deraf.
Således hör man ej mera i tragedien någorstädes sägas åt en rådsherre, att hans dotter låtit betäcka sig af en hingst ifrån barbariet, och att
