Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/81

— 75 —

i ordrikhet, i periodisk vidd, i rolighet, i prydnader, i känsla, i allt. All ordrikhet, all periodisk vidd som förvirrar eller slappar; all prydnad som blott gör grann; allt skämt som blott jollrar; all ton eller art af stil, som röjer uppblåsning eller onödig kraftspänning; all sinnesrörelse som uppdrifves, icke blott öfver det hos menniskor vanliga känslomåttet, men äfven öfver den gräns som föreskrifves af en viss sedlig återhållsamhet, en viss umgängs- och lefnads-vishet: allt sådant är fel, likasom stundom emot förnuftets värdighet; så äfven emot den lag för stilen, som jag kallar dess tukt. Begär man ett lifligt exempel härpå, höre man blott huru Leonora, Fieskos gemål, angriper sig, under de första utbrotten af revolutionslarmet i Genua: gråta (ropar hon) borde dessa gatstenar, att de ej hafva ben för att springa till min Fiesko! Dessa palatser borde harmas öfver byggmästarn, som tvungit dem så fast ner i jorden, att de ej kunna springa till min Fiesko! Dessa hamnar och stränder, vore det dem möjligt, skulle de visst förlåta deras rum, lemna Genua till ett rof åt hafvet, och dansande följa min Fieskos trummor! Hvilka vidsträckta gränsor man ock må gifva åt en gemåls oro och stolthet under ett sådant ögonblick, låt dem gå ända till svärmeri; men är det