OM DIKTENS BRUK I POESIEN.
FÖRSTA STYCKET.
Om Dikten i allmänhet och dess
åtskilligheter.
Att poesiens rätta väsende egentligen och endast utgöres af dikten, äfvensom diktens natur af alla inbillningens upptänkliga drömbilder och luftskapelser, synes mig tvenne lika falska begrepp om skaldekonsten, som begynt att i våra dagar visa sig mer och mer allmänt rådande. Jag har trott af denna anledning, att frågan om diktens rätta bruk i poesien kunde förtjena någon uppmärksamhet.
Hvad först angår att poesien, enligt sitt brukliga svenska namn diktkonsten, också rätteligen blott består deri, erkänner jag att jag, oaktadt vanligheten af denna mening, icke kunnat inse riktigheten deraf. Jag kan ej tro, att allt hvad som ej är fantasi och diktsaga, skulle vara blott prosa, rimmad eller orimmad. En episk skald skulle i det fallet egentligen icke vara poet genom annat, än det underbara i hans poem, eller så långt händelseloppet vore hans egen uppfinning; en tragisk författare på lika sätt endast genom fabelns uppställning. Essay on man skulle
