sinnesnaturen? Begrepp, grundsatser, hvarefter man skulle kunna tvingas, genom bevisning, att erkänna det rättare i skönhet, likasom i sanning?
Vanligen anser man detta begrepp om allmän smak såsom egenteligen de konstlärdas chimär. Men denna så kallade chimär förtjenar ej det namnet i allt. Den saknar ej all grund af sanning, som vi snart skola finna. Blott måste den ej sträckas för långt. Blott måste man ej vilja söka förnuftsgrunder till alla smakens likgilltiga tycken. Jag bekänner, att det begrepp jag kunnat göra mig om en allmän smak, är till det hufvudsakligaste detta nyssnämda. Emellertid se här hvad man invänder deremot.
Det förhåller sig ej på samma sätt med skönheten, säger man, som med sanningen. Alla menniskor med sundt förstånd kunna föras att gilla samma sanningar; och en gång tydligt förklarade, måste de inses af alla med en fullkomlig likhet af begrepp. Men alla menniskor, fastän med sunda känslor, kunna ej på lika sätt förmås att röras af samma föreställningar; emedan deras verkan på sinnet beror af en viss egen känslodaning, oändligt mera skiljaktig hos menniskor, än omdömesgrunderna. Jag begriper en sanning, eller jag begriper den ej; se der allt. Men jag befinner mig
