enstämmighet ger redan ett sken öfver häfderna. Hundrade särskilta föremål af nationer och händelser må förblifva ovissa för kunskapslystnaden, men de stora hvarannan påföljande välden, åtminstone i det vestra Asien, de först odlade kusterna af Afrika, äfvensom de vackrare länderna af det södra Europa, hafva från ålder deras trovärdiga minnen, deras, fastän blott i stort, åtskiljande drag; oaktadt Grekernas fabler och deras vanställning af alla namn, hvaröfver man klagar. Egypten talar genom sina lemningar. Asien och Grekland bjuda oss mer eller mindre samma slags undervisningar. Grekernas egen historia, mera omständlig sedan Olympiaderne, begynner temligen högt upp i ålderdomen, så mycket nemligen, som angår de större händelser, de enda, hvilka på ett så långt afstånd böra och kunna blifva våra syn-ämnen. På lika sätt med Romarne, hvilka genom utbredandet af deras välde, likasom förut Fenicierna genom deras sjöfart och handel, sprida strimmor af ljus öfver det öfriga af den tidens verld, visserligen ej nog för att urskilja allt med klarhet, men för att fatta åtminstone vissa upplysande begrepp, och för att bestämma de stora rådande dragen af fornverldens öden och förhållande.
Lärdomens undersökningar äro ännu i fortskridande. Allt kan ej redan vara gjordt.
