upplysningens, lagstiftningens, vettenskapernas, konsternas hos Greker och Romare. Lyckligtvis är det också här, som vi minst sakna fullständiga underrättelser: pris vare derföre dessa arbetsamma outtröttliga lärde, som förtärt sitt lif i forskningen af deras språk, deras häfder, deras minnesmärken och konstlemningar. Förgäfves gäckar man den påstådda pedantiska öfverdriften hos grammatici, kritici, genealogiska grubblare, sökare af mynt och inskrifter, beskrifvare af byggnader, fester, bruk, drägter o. s. v. Vi skulle utan de fleste af dessa, hvarken känna tillräckligen de gamlas språk eller deras häfder, hvarken kunnat bygga på grundläggningen af deras kunskaper, eller erhållit den daning vi antagit af deras konster och vitterhet.
Ofantliga mödor har det kostat att sprida ett någorlunda fullkomligt ljus öfver denna oss närmare del af den historiska skådebanan, och att upptäcka åtminstone vissa ledande synpunkter af den aflägsnare. Men så snart frågan inskränkes till endast dessa begge möjliga ändamål, hvem skall säga med rättvisa, att någon möda, någon forskning, någon upptäckt, stor eller liten, varit onyttig eller löjlig? Det egentligen antiqvariska studium, dessa vidlyftiga kronologiska, kritiska, numismatiska, diplomatiska undersökningar, må
