fullbordadt; hvar sak åtskilja sig från den andra med all tydlighet af former och färgor. Detta fordrades — och om fordringen blifvit på möjligaste sätt uppfylld, är det väl ett skäl till missaktning eller förebråelse?
För att således dömma med någorlunda rättvisa om detta mörker, denna ovisshet, dessa påstådda fåfängliga forskningar, detta nästan löjliga ålderdomsnit, som man förebrått en mängd idkare af den antiqvariska lärdomen, åtskiljom slutligen i en enda kort öfversigt det verkligen sanna och falska, tillbörliga eller otillbörliga af en sådan beskyllning.
Klagan öfver mörker och ovisshet har visserligen rum, så snart frågan är om jordens aldraäldsta natur-öden och förvandlande omskiften; likasom i anseende till stora okända delar af jordklotet och dess befolkning. Samma klagan må vara rättvis äfven, då frågan angår det mera omständliga af de först kända folkens historia, hvilken tidernas aflägsenhet och brist på fornminnen icke tillåta att med minsta omständligbet utreda. Den må ändteligen äfven möta och erkännas, vid undersökningen af vår egen ursprunglighet i nyare och likväl för oss ej mindre mörka tidehvarf. Men denna klagan har icke mera rum, när vi inskränka oss, som vi förnuftigt böra, till de ledande
