förnyadt vedermäle af vår Konungs och Skyddsherres frikostiga omsorger för vettenskaperna: ett vedermäle, som skall tillika förvara minnet af en bland våra Ledamöters utmärkta förtjenster.[1] Om detta ord af honom höres, eller någon dag framdeles läses, må han ej dervid frukta hos mig vänskapens hänförelser. Hans blygsamhet skall ej här ofredas af ett loford, som kan med så stor trygghet anförtros åt tvenne mera ojäfviga loftalare: de länder han genomforskat, och den tid, som ej mera skall äga honom.
Sådana äro, mine Herrar, de vigtigaste minnesdragen af det korta tidelopp, hvarvid mitt namn skall hafva den äran att finnas fästadt: händelser, som göra äfven dessa månader inom oss minnesvärda, och hvarunder de brister, som kunnat åtfölja mina åtgärder, skola, som jag hoppas, bortgömma sig. Ändteligen återstår mig nu blott att uppfylla den sista skyldigheten. Lagar och vana bjuda, att den heder, som åtföljer ett rum ibland Eder, rättvisas, om ej förr, åtminstone vid
- ↑ Bestående i det förråd af böcker och andra vettenskapliga märkvärdigheter, som dåvarande KansliRådet, sedermera Presidenten i Kongl. KommerseKollegium, m. m., Herr Friherre Edelcrantz, under sina resor samlat, och som inköpt af Konungen hade blifvit af Hans Maj:t föräradt till Kongl. Akademien.
