filosofiens thron; sådan, åtminstone så långt hon kunnat af mig bedömmas, andan, själen deraf.
Med den skarpsinnigaste forskning undersökas af denna berömda lära de tvenne källorna till alla våra påstådda kunskaper, sinnligheten och förståndsgåfvan; hela hennes vidsträckta innehåll utgöres af denna undersökning. Af henne lära vi således, först: att, som redan blifvit sagdt, hela vår sinnliga erfarenhet, änskönt verklig, likväl icke lemnar oss om de yttre tingen någon enda sann kunskap eller motsvarande föreställning; att sjelfva utsträckningen med deraf uppkommande beskaffenheter af storlek, figur m. m., hvilka vi såsom väsendtliga egenskaper tillägga kropparna i sig sjelfva, likväl ingalunda finnes hos dem, utan blott i våra egna föreställningar; att på samma sätt tiden, eller det fortsatta varandet, icke heller är något, som finnes i verkligheten; hvadan allt som förutsätter tid och olika delar deraf, allt hvad för vår erfarenhet framställer sig under egenskap af förutgående och påföljd, orsak och verkan, rörelse, förändring, händelse, gerning, med ett ord, allt hvad som efter vårt begrepp och vårt sätt att uttrycka oss säges ske och tilldraga sig, icke existerar annorlunda, än genom vårt eget sinnes föreställningar och såsom en blott tankesyn hos oss. Vidare undervisar oss denna lära, att
